Släktklenoder

För en samlare och vintageälskare finns det inte något bättre ställe än det gamla skärgårdshemmannets vindar och gårdsbodar. De är ju riktiga skattkistor! Samlargenen har jag tydligen ärvt efter min far. Han har sparat de mest märkliga saker och tur är ju det. Här lite smakprov på vad jag hämtade med mej senast.

En gammal ölkorg. Bybutiken ligger i granngården,
så den här har förmodligen i något skede och under
något årtionde förvillat sej till fel sida av staketet

Vad härligt med rost och patina!
Kan inte vänta på att få fylla den här med
bryggeriet Laitilas lemonadflaskor!

Den här skönheten hittade jag i ett förråd i
ladugården, dammig och eländig

Kolla hantverket, helt otroligt!

Är det inte härligt med föräldrar som tar tillvara
på diverse retrogrejer bara ifall om JAG
eventuellt skulle vilja ha dem?

Min morfar har jag redan berättat kort om i bloggen.
Den här jordgloben har tillhört honom
och hör nog hemma i 40-50-talet någon gång.

Grymt att veta att man har använt denna som leksak
som barn.
Snurrat på den så den ibland har fallit ner
från bordet osv.
Trots bucklor har min mor ändå sparat den (lyckligtvis).
Det gör riktigt ont då man tänker på hur lite
dessa skatter uppskattades under hela
det materiella 80-talet då man själv har vuxit upp...
 Idag är ju de här riktiga samlarobjekt!

Någon gång kan det trots allt gå fel...
Den här kastrullen hann faktiskt agera blomkruka
i några somrar innan jag informerade om dess värde.
Hastigt var myllan bortputsad men locket
finns antagligen fortfarande någonstans
i ladugårdens gömmor. Passligt projekt
följande gång man åker ut till ön...
( p.s. Ni märker väl getingen )

Den här pigga kaffeburken var också den åsidosatt,
men som tur var nere i källaren och var i riktigt
gott skick. Jag lär ska få en violett likadan
så fort min mamma har kokat gröt på mannagrynen
som finns förvarade i burken för tillfället...

Häftig färgkombination, eller hur?