Livet på ön

Efter en dag i civilisationen har man redan hunnit vänja sej vid rinnande vatten, dusch och vattenklosett...
Det känns var gång så främmande då man lämnar ön. Vardagens lyx är ju det att man får böka med hinkar, skopor och torrströ.
Livet på ön är härligt! Var gång anländer man med en märklig känsla av förväntan.
Har alla svanungar fortfarande livet i behåll? Kommer man att få se strandskator? Hittar man redan kantareller? Är det varmt i havet? Får man abborrar att röka?
Allra mest kanske man ändå väntar på att få bada gammal hederlig vedbastu och efteråt som sagt få stöka med vattenhinkar och skopor... mmmm....
Var gång blir man lika överväldigad av naturens skönhet och även av dess grymhet.
Svanfamiljen mådde bra  och strandskatorna var lika pigga som förr. Örnen har antagligen bo på andra sidan ön och jag fick besök av en grävling ute på utetoan sent en kväll. Lite skrämmande men samtidigt var man full av beundran för detta märkliga djur som tog till flykten över berget in i skogen.
Några dagar var jag efterföljd av en förvirrad och halt stackars måsunge som tydligen utsåg mej till sin mor mitt i sin bedrövelse. Den kom flera gånger på en meters avstånd innan jag blev tvungen att vifta iväg den.
Men så en dag kom den inte mer och jag hittade en hög måsfjädrar i skogsbrynet. Sånt är livet...

Naturens egen perennbänk

Stranden är kantad av två gamla och vackra alar

Varma och lena klippor att sitta på

Vattnet var väldigt klart

Veckans grövsta arbetsinsats

Svärmors egenhändigt vävda matta blev ren

Som vanligt följde måsarna med allt som hände på stranden

Bra att man åtminstone inte fysiskt behöver
sakna sina husdjur ute på ön...
husdjuren som under tiden såklart lever loppan hos
respektive "mor- och farföräldrar" 

Vardagssysslor kräver lite fantasi på ön.

I väntan på sin disktur: En handmålad kopp av Mari Teerinkoski.
Motivet är såklart favoritfågeln: strandskatan

Vi fick njuta av många vackra kvällar veckan som gick