On the road again

Det har varit lite trögt att komma igång med husbilslivet i år.
Dels har bilen stått i vinterförvar ute i skärgården, dels har det varit osäkert
om vi behåller den eller inte. Men den hänger med åtminstone i år ännu.
Och det är väl nog så att man gått och blivit medelålders... det är bara att ärligt
erkänna att det faktiskt är en viss charm i husbilslivet. Nu speciellt då man efter
års träning har kommit underfund med idén med det hela.
Kosan bar iväg mot Dalsbruk och Baltic Jazz för tredje året i rad.
Och man behövde verkligen INTE bli besviken i år heller!
Tog lite semester från kameran under själva festivalen och koncentrerade mej
enbart på det som var huvudsaken, nämligen musiken. Men här är lite
stämningsbilder från husbilen ändå:

Husbilen är inredd med en mix av vintage, retro och funk.
En riktigt personlig sommar-hippie-buss som får folk att dra på smilbanden!

Katterna är ju självskrivet med, men enbart i bildform.

Efter någon dag i festivalyra kan det bli lite stökigt inne...

Årets festival bjöd på en rad fantastiska stunder.
Vi anlädde på fredag eftermiddag passligt till
Birger's Ragtime bands spelning. Bandet består av mogna gentlemen
som väcker gammal traditionell New Orleansjazz till liv.
Som vanligt var det svårt att stå still så man blev tvungen
att ta sej en svängom eller två på en ojämn gräsmatta.
På kvällen fick vi njuta av riktigt dansgolv
och dansbara swingrytmer av Sarpila.
Kvällens gåshudsmoment tog New Orleans sångerskan
Tricia Boutté hand om i sin själfulla tolkning av "At last"

På lördagen fick man uppleva ett oförglömligt ögonblick då
Lasse Mårtensson tog emot stående ovationer i parken.
Lite oväntat fick man även själv stå där med sin klump i halsen
då han drog sin gamla, sköna swingdänga "Sunnuntai".
Kvällen kröntes med huvudkoncerten i den nerlagda
fabrikshallen. I väntan på Bo Kaspers orkester fick man bekanta sej
med ett energiskt, ungdomligt gäng från Vasa: Timshel.
Med en karismatisk sångare vars röst för tankarna till både Bono i U2
och Bob Dylan kommer det här gänget ännu att gå långt!
Kvällens huvudartist Bo Kaspers överträffade även de
största förväntningarna måsta man säga! Det var ett tag sen
bandet hade killarna på blås med sej....för länge sedan.
Det här är det Bo Kaspers man i tiden förälskat sej i.
En liten dröm gick även i uppfyllelse den här kvällen:
Tänkte inte tro mina öron då bandet drog i gång
låten "Allt ljus är på mej" som de för ungerfär tio år sedan
(till min stora besvikelse) meddelade hamnar i graven.
Vilken groove!